Hitta livsglädjen
Hej!
De senaste dagarna har det inte blivit så mycket bloggande från min sida, och när jag väl har skrivit här har det bara varit massa klagomål, inlägg utan någon egentlig mening. Och det är sån jag är just nu, jag är deppig, jag är ledsen, min livsglädje är helt och hållet borta. Allt jag önskar för tillfället är att jag aldrig blivit född, att jag dog. Att jag slapp leva, slapp kämpa mig igenom var dag, slapp tänka. Men det funkar inte, jag måste vara stark, kämpa, fortsätta andas och försöka göra något bra utav situationen jag befinner mig i. Gå vidare i livet.
Men det är inte lätt. Vissa dagar kan allt kännas hur bra som helst, allt är bra hemma (för det är ju inte alltid dåligt), det flyter på i skolan och jag är på himla bra humör, jag ler, jag skrattar - utan att fejka det. Men sen kommer man till de perioderna då man känner sig värdelös, allt är ens fel, alla hatar en, jag hatar alla, det är skit hemma, skolan känns jobbig... Och just nu är jag i den perioden. Ibland varar det bara i ett par dagar. Ibland varar det i en vecka. Ibland i en månad. Det är så olika, för var gång.
Men nu tänkte jag att jag ska trappa ner på bloggandet ett tag, inte skriva sådär 3-10 inlägg som jag gör annars, utan skriva när jag verkligen känner för det, när jag behöver skriva av mig. Jag försvinner inte helt, men jag kommer inte finnas kvar till 100% heller. Jag vill hitta livsglädjen igen. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra, men jag ska ta emot allt stöd jag får av mina vänner, jag ska umgås mer med folk, försöka koppla bort alla "måsten" och bara vara ett barn, en ungdom. Det är inte mitt ansvar att se till att mina föräldrar sköter sig, att småsyskonen har det bra. Jag kommer aldrig kunna koppla bort det helt, men jag ska försöka att tänka lite mindre på det. Försöka att vara tonåring för en gångs skull.
Så, nu vet ni iallafall varför jag inte kommer skriva så mycket. Jag vet inte när jag är tillbaka som vanligt, kanske är det redan imorgon, kanske om några dagar, en vecka eller om en månad. Framtiden har svaret.
Sköt om er så hörs vi när vi hörs! ♥
PS. Jag kommer fortsätta att läsa era bloggar & kommentera, dock kanske inte lika "effektivt" som innan. Just so you know! DS.
De senaste dagarna har det inte blivit så mycket bloggande från min sida, och när jag väl har skrivit här har det bara varit massa klagomål, inlägg utan någon egentlig mening. Och det är sån jag är just nu, jag är deppig, jag är ledsen, min livsglädje är helt och hållet borta. Allt jag önskar för tillfället är att jag aldrig blivit född, att jag dog. Att jag slapp leva, slapp kämpa mig igenom var dag, slapp tänka. Men det funkar inte, jag måste vara stark, kämpa, fortsätta andas och försöka göra något bra utav situationen jag befinner mig i. Gå vidare i livet.
Men det är inte lätt. Vissa dagar kan allt kännas hur bra som helst, allt är bra hemma (för det är ju inte alltid dåligt), det flyter på i skolan och jag är på himla bra humör, jag ler, jag skrattar - utan att fejka det. Men sen kommer man till de perioderna då man känner sig värdelös, allt är ens fel, alla hatar en, jag hatar alla, det är skit hemma, skolan känns jobbig... Och just nu är jag i den perioden. Ibland varar det bara i ett par dagar. Ibland varar det i en vecka. Ibland i en månad. Det är så olika, för var gång.
Men nu tänkte jag att jag ska trappa ner på bloggandet ett tag, inte skriva sådär 3-10 inlägg som jag gör annars, utan skriva när jag verkligen känner för det, när jag behöver skriva av mig. Jag försvinner inte helt, men jag kommer inte finnas kvar till 100% heller. Jag vill hitta livsglädjen igen. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra, men jag ska ta emot allt stöd jag får av mina vänner, jag ska umgås mer med folk, försöka koppla bort alla "måsten" och bara vara ett barn, en ungdom. Det är inte mitt ansvar att se till att mina föräldrar sköter sig, att småsyskonen har det bra. Jag kommer aldrig kunna koppla bort det helt, men jag ska försöka att tänka lite mindre på det. Försöka att vara tonåring för en gångs skull.
Så, nu vet ni iallafall varför jag inte kommer skriva så mycket. Jag vet inte när jag är tillbaka som vanligt, kanske är det redan imorgon, kanske om några dagar, en vecka eller om en månad. Framtiden har svaret.
Sköt om er så hörs vi när vi hörs! ♥
PS. Jag kommer fortsätta att läsa era bloggar & kommentera, dock kanske inte lika "effektivt" som innan. Just so you know! DS.
Kommentarer
Postat av: Just Picture It ?!
bra inlägg! :)
Trackback
